# a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z

Versuri Dagar utan slut
- Ulf Lundell

Jag satt fattig som en lus
i mitt omoderna hus
till klockan tre varenda natt
Jag var en ung rebell
kvÀll efter kvÀll
Jag var en gud
som kikna av skratt
Sa nÄn sitt! sa jag stÄ
Sa nÄn stopp! sa jag gÄ
Jag stod vid sidan om
med min grimas
Sa nÄn kÀften! sÄ skrek jag
Sa nÄn lova! sÄ svek jag
allt för att hÄlla
min frihets bas
NĂ€r Nixon bomba Hanoi
den dÀr julen
gick jag med dom andra
till Amerikas ambassad
Annars skydde jag marscher
och makter och möten
som ville mörklÀgga sinnet
och hindra en grabb
att va fri och glad.

Jag gick med fötterna bara
mitt bland fÀllornas fara
Jag var försvunnen
innan nÄn kom fram
Dom sa: Ta dej i kragen
men jag gav fan i lagen
och mitt hÄr
kom aldrig i nÀrheten av en kam
Jag hörde solrosen sjunga
nÀr nÀtterna var tunga
Jag sÄg gryningen komma
som löfte och hopp
Jag kunde lyfta frÄn marken
nÀr jag sprang genom parken
och kÀnde vingarna
vÀxa fram ur min kropp
Jag skrev dikter och sÄnger

under almarna
Jag var Rimbaud
i min egen apocalyps
Jag kunde skratta Ă„t en hippie
och grÄta Ät en progg
och sparka en vÀnsterpuritan
i hÀcken
och klippa av en sidenslips.

Vi var berusade
Vi var förÀlskade
Vi var förtvivlade
förbannde
försummade
Vi kom frÄn hem och borg
Vi kom frÄn gator, torg
Vi var pÄ rymmen frÄn allt
som var stelt och kallt
Som ville ha oss ner pÄ knÀ.

Vi sa: Ett land vars ungdom
inte gör uppror
Àr ett land som det Àr synd om
Och vi sa det pÄ ett sÀtt
som dröp av svett
Vi sa: Finns det liv efter döden
sÄ Àr det hitom
Dom tog oss ibland
med batongen i hand
försökte banka oss till lydnad
och hut
Men i gryningen var vi ute igen
redo för Ànnu en dag utan slut
Efter Altamont, Manson, Ohio
och freden
satt vi i varsitt rum
och skrev hem
Somliga seglade vidare
med vindarna
andra landade pÄ fast mark
mellan nio och fem.

Vi var berusade..