Versuri Spökamazonen
- Peter Lemarc

Meningen var att vi skulle fara ut till lyckorna,
men nånstans vid Backamo blev vi ovänner om vägen dit
Det var Lördag i april vi satt vilsna i varsin vinterrock,
och såg ut genom rutan på snön som en gång varit vit.

Jag hade längtat så länge efter att få ha dej i min famn,
men du ringde taxi från Ljungskile för att komma hem igen
När det jag drömde om slog in då smalt snön till vatten som dunsta bort
Nu var jag aldrig mer älskande, jag var inte ens din vän.

Nu kör jag spökamazonen, spökamazonen
Nu kör jag spökamazonen, spökamazonen, vilse på väg mot Lyckorna.

Jag tillbringa flera timmar med att försöka sköjas bort,
men när jag vaknade upp var jag fortfarande i mitt skinn
Det är skuggor som tvingar mig att köra dessa vägar utan slut,
jag jagar ännu än dröm som jag kan kan kalla min.

Nu kör jag spökamazonen, spökamazonen
Nu kör jag spökamazonen, spökamazonen, vilse på väg mot Lyckorna
Nu kör jag spökamazonen, vilse på väg mot Lyckorna