Fruset vatten, frusen vask, frusna liljor i en kinesisk ask,
fruset kaffe, i min kopp, frusen glädje, fruset hopp
Det finns en reva i natten, där rök sipprar in
På väggen finns en frusen skugga, som är din
Det är fruset överallt, men jag känner ingenting.
Minus tio, minus tolv, frusna fotspår på mitt sovrumsgolv
Frusna fläckar på mitt nattygsbord
Något som runnit, kanske fruset blod
Jag borde vetat bättre, jag borde varit klok
Men det som hände har hänt, jag har gjort vad jag gjort
Nu är mitt hjärta i ett kylrum, det hänger på en krok.
En fönsterruta som är rimfrostklädd, stigen här ute ligger obeträdd
Frusen jord i mitt trädgårdsland, en frusen karta i den ödes hand
Tiden gör under, tiden är bra
Frusna ord är allt som finns kvar av det du sa,
och jag känner varken kärlek, ånger eller hat.
Jag längtar efter att bli fångad av den frusna natten
För vem kan älska i fruset vatten