Versuri Du och jag mot världen
- Peter Lemarc

Pojken och flickan på Drottningtorget se dom kysser varann
Dom blundar för bussar som kör förbi som bara älskande kan
Och din syster sa, det där går aldrig bra,
och vi två tog ett tåg från en stukande stad
Där satt vi hand i hand, tätt tryckta mot varann
Vi märkte inte ens hur septemberskogen brann
Fick inga löften med oss på färden.

Det var du och jag mot världen, så var då så är det nu
Du och jag mot världen, alltid jag och du.

Som fångade fåglar i två rum och kök på fyrtio kvadrat
Bland blöjor och barnskrik, lego och intrampad sempermat
Vi hade ingen plan, ingen given manual
Fick aldrig något arv, inget startkapital
Vi kunde skilts åt där och då, men gjorde än en gång ett val
Vi älskade, vi slogs, men hade mod att stanna kvar

Fick inget gratis på den här färden.

Det var du och jag mot världen, så var då så är det nu
Du och jag mot världen, alltid jag och du
Låt ingen trycka ner dej, låt ingen jävel komma åt dej
Ge mej din packning och jag bär den,
för det är du och jag mot världen.

Vi två, vi hör inte hemma någonstans
Här är vi kind mot kind ännu i denna livslånga dans
Och trots att jag har kysst var millimeter av din hud,
är det som första gången jag rör vid dej nu
Så när vi fortsätter på färden.

Är det du och jag mot världen, idag och alla andra dar
Du och jag mot världen, ja vi är ännu kvar
Det är du och jag mot världen, så var då så är det nu
Du och jag mot världen, för alltid jag och du