Det är natt i detta ingenmansland
Jag silar månljus genom min hand
Jag ser stjärnor falla, men önskar ingenting
Månen där uppe, blir aldrig någonsin min.
Blå är nattens låga, den har hållit mej vaken så länge
Jag vet inte om jag vågar
Sluta mina ögon och andas ut
Släppa taget för en minut, blå är nattens låga.
Jag svara inte i telefon, ingenting får mej härifrån
Jag lyssnar till tystnaden, hör dess sång
Jag nynnar fullmånnens fraser, gång på gång.
Blå är nattens låga.
Jag sitter vaken, bland slumrande ting
Bara den som gått vilse, hittar hit in
Låt som ropa mitt namn, det enda jag hör
Är gräset som viskar, här utanför.
Blå är nattens låga