Jag är utsänd av landets ministrar,
för att söka vår blivande prins.
Och jag har lovat att jag inte ska komma tillbaks,
förr'n jag kan berätta för dom var han finns.
Jag fick två stycken tecken att hålla mej till,
när jag började resa omkring;
ett födelsemärke, som såg ut som en ros,
och en märklig gyllene ring.
Jag började leta på finare ställen,
dit en prins kunde tänkas gå.
Se'n fortsatte jag på krogar och sjapp,
och överallt där jag kunde komma på.
Och jag sökte den gyllene ringen
i varenda juvelerares bod.
Och sen gick jag ut på avskredeshögarna,
bland lumpor och sopor och skrot.
Ref.
Och jag vandrade långt och länge,
överallt där människor bor.
Och fast dom flesta väl har sina märken,
så var det inget som såg ut som en ros.
Och många har ringar och smycken,
och ett fåtal har mycket mer.
Men att allt det som glimmar inte är guld,
det har jag lärt mej av erfarenhet.
Ref.
Dom fattiga i Calcutta,
som inte har nå'n mat,
samlar koskit och silar den, för att se om det finns
några osmälta risgryn kvar.
Och så måste också den som vill finna,
och inte söker för sökandets skull,
var redo att leta överallt
och inte vara fördomsfull.
Ref.
Så nu sitter jag här på ett ungkarlshotell
i en främmande, skrämmande stad.
Och bland lumpor och lort och bland trasor och stank
ligger mänskliga spillror på rad.
Och bland dessa krokiga kroppar
ska jag söka en ros och en ring.
För kanske just en ibland spillrorna här
ska visa sej vara en prins.
Ref.