# a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z

Versuri Vävare-lasse
- Björn Afzelius

Bond-Lasse sitter och väver en väv i sin vävstol.
Bond-Lasse tackar i tankarna gud för sin vävstol.
Bond-Lasse tackar jungfru Maria för
vävstolen gav honom pengar att fria.
Pengar att fira
pengar att svira.
Ja vävstolen gav honom frihet.

Det bankar och bultar på dörren och vem kan det vara.
Han släpper sin skyttel och skyndar sig upp för att svara.
Men innan han hinner har dörren slåtts opp
och in stormar fogden med hela sin tropp.
Slår honom ner, fastän han ber
slår honom tills han blir stilla.

Tiggare-Lasse har inte längre nå't hem.
Stuga och hustru och barn såg han aldrig igen.
Marken är hård att sova på,
vägarna långa och tunga att gå.
Många som han gör vad dom kan
för att fylla sin skrikande mage.

Hunger och törst och kyla och trötthet är svårt.

Men landets och konungens lagar är värre ändå
Den äge bara ett knyte och stav,
gripes och dömes till tiggare slav.
Brännes med järn, smides i järn
och sättes i träl hos sin fogde.

Ett arbete måste man ha för att få nåt och äta.
Det ända han kan utom plöja jorden är väva.
Fogden har byggt sig ett väveri,
Lasse som andra söker sig dit.
För den som är van tre spänn om dan
När arton timmar är gjorda.

Vävare-Lasse väver en väv i sin vävstol.
Vävare-Lasse förbannar och hatar sin vävstol.
Han svär över gud och jungfru Maria
och dom som har pengar och makt dom är fria.
Att röva och slå, fängsla dom små.
Och kedja dom fast vid en vävstol.